Entartete Kunst
- Denna artikel behandlar begreppet Entartete Kunst. För den utställning som hölls i München 1937, se Entartete Kunst (utställning).
Entartete Kunst (tyska för "urartad konst")[1] var ett begrepp propagandaministeriet i Nazityskland använde om bildkonst som på något sätt avvek från nazistiska ideal vad gäller ras, politik och estetik.
Begreppet Entartete Kunst[redigera | redigera wikitext]
Det finns många exempel på hur viktig den estetiska aspekten av ett konstverk var för bedömningen. Den tyske konstnären Emil Nolde hade rätt politisk färg som medlem av nazistpartiet och han kunde styrka ett arierbevis men var ändå inte skyddad mot en statlig konfiskering av sina verk eller mot ett yrkesförbud – på grund av sin stil.[2] Men Entartete Kunst var inte bara en fråga om estetik. Det fanns även politiska kriterier bakom den statliga bedömningen. Käthe Kollwitz arbeten kunde rent estetiskt passera, men hennes verk beslagtogs på grund av deras motiv. Hon stödde inte heller offentligt den nazistiska maktapparaten, och blev därmed uppsagd från sin tjänst som professor vid en statlig konstakademi. Georg Schrimpf hade en kort period varit medlem i Tysklands kommunistiska parti strax efter första världskriget, vilket räckte för en bedömning som urartad konstnär. Utöver dessa estetiska och politiska bedömningsgrunder fanns även en rasistisk. Det räckte med exempelvis en judisk bakgrund för att diskvalificeras som konstnär. Lotte Laserstein arbetade i en avbildande tradition utan någon modernistisk lek med färger eller former och utan några politiska avsikter, men tilläts inte att bli medlem i den nybildade och allenarådande riksorganisationen för konstnärer efter maktövertagandet 1933. Hon förbjöds att utöva sitt yrke och fick inte ställa ut sina verk av rasistiska skäl.
Exempel på åtgärder mot "urartad konst"[redigera | redigera wikitext]
Till åtgärderna mot entartete Kunst hörde bland annat yrkesförbud utfärdat av det konstpolitiskt likriktande organet Reichskammer der bildenden Künste som var en särskild avdelning för just bildkonst inom Reichskulturkammer. Yrkesförbudet gällde konstnärer som verkade inom konstriktningar vilka brukar beskrivas som modernistiska eller avantgardistiska. Förbudet infördes direkt efter det nazistiska maktövertagandet 1933 och kunde även drabba museipersonal som var ansvariga för inköp av modern konst liksom högskolelärare som undervisade i ämnet.
Framstående konstnärer som inte tilltalade den nationalsocialistiska konstuppfattningen uppmanades att utträda ur konstakademin i Berlin som då hette Preußische Akademie der Künste. Till dessa hörde bland andra Emil Nolde, Ernst Barlach, Marc Chagall, Paul Klee och Otto Dix. Verk av dem och många andra återfanns på drygt 40 särskilt arrangerade utställningar runt om i landet från 1933 och framåt, exempelvis kallade "Entartete Kunst", "Der ewige Jude" eller "Kulturbolschewistische Bilder", arrangemang som kulminerade med vandringsutställningen Entartete Kunst (1937–1941).
En förnyad våg av förföljelse började med stängningen av Kronprinzenpalais 30 oktober 1936. Här fanns sedan 1919 samlingar av modern konst, till exempel Wilhelm Lehmbrucks skulptur Stora knäböjande (1911) och Franz Marcs oljemålning De blå hästarnas torn (1913). Båda dessa verk medtogs senare på Entartete Kunst-utställningen 1937. En systematisk utrensning av modernistisk konst från alla museer i landet ägde rum under flera år. Den 2 mars 1938 beslagtogs till exempel ett självporträtt från 1888 av Vincent van Gogh ur den Bayerska statens konstsamlingar i München och gick på auktion via ett galleri i schweiziska Luzern i juni 1939 för 175 000 Sfr.[3] Uppåt 20 000 verk beräknas ha beslagtagits sammanlagt.
Utställningen Entartete "Kunst" öppnade i München den 19 juli 1937 av riksministern för allmänhetens upplysning och propaganda Joseph Goebbels tillsammans med presidenten för Reichskulturkammers bildkonstavdelning Adolf Ziegler. 650 konfiskerade konstverk från 32 tyska museer ställdes ut under hösten. Därefter gjordes den till en vandringsutställning runt riket.
Av alla konfiskerade konstverk såldes eller utauktionerades en del till utlandet, medan andra byttes mot "äldre mästares" verk, "försvann" eller "utplånades". Den 20 mars 1939 genomförde brandkåren en brandövning på gården till Berlins huvudbrandstation på Lindenstrasse 40-41 i Kreuzberg. 5000 målningar, skulpturer, teckningar, akvareller och grafiska blad brändes upp. En handling som starkt påminner om hur författares verk hade bränts redan 1933 på Opernplatz vid ett stort offentligt bokbål som samlade 40 000 människor. I stället för beteckningen entartete Literatur hette det då "otysk litteratur".
Tysklands regering beslöt 1939 att sälja till utlandet en del av de uppåt 20 000 beslagtagna – och ännu ej förstörda – konstverken, inklusive en del av dem som ställts ut. Ett litet urval med 125 verk av 39 konstnärer, däribland Vincent Van Goghs Självporträtt (1888) utauktionerades 30 juni 1939 genom Galerie Fischer i schweiziska Luzern.[4] Andra var till försäljning på provision via fyra utvalda tyska konsthandlare, Karl Buchholz i Berlin, Ferdinand Möller i Berlin, Bernhard A. Böhmer i Güstrow och Hildebrand Gurlitt i Hamburg.[5] Dessa hade också anlitats för att värdera all beslagtagen konst från 1937 och framåt. Så småningom fick de även förköpsrätt. Ytterligare en person som var inblandad i hanteringen var konstsamlaren Emanuel Fohn som var bosatt i Rom och som fick tillåtelse att byta till sig många konstverk direkt ur värdedepåer.
Exempel på konstriktningar klassade som entartete[redigera | redigera wikitext]
Exempel på konstnärer klassade som entartete[redigera | redigera wikitext]
Konstnärer som visades på olika Entartete Kunst-utställningar (1933–1941) är nästan utan undantag listade här. De återfinns i artikeln om dessa utställningar. Här är i stället exempel på konstnärer vilkas verk enbart beslagtogs på tyska museer utan att ställas ut. De finns alla med i Freie Universität Berlins upprättade beslagsinventarium online (se källor). Där är 1 476 konstnärers namn listade (år 2022) tillsammans med uppgifter om var och när deras verk beslagtogs och om vad som är känt om verkens vidare öden. Där finns många utländska konstnärer och bland dem svenskarna Nils Dardel, Viking Eggeling och Isaac Grünewald. Om konstnärerna levde och om de bodde i Nazityskland fick de också yrkes- och utställningsförbud av propagandaministeriets konstpolitiska organ Reichskammer der bildenden Künste.
- Cuno Amiet
- Hans Arp
- Otto Beyer
- Camille Bombois
- Georges Braque
- Paul Cézanne
- Giorgio de Chirico
- Nils Dardel
- Theo van Doesburg
- Nicolas Eekman
- Viking Eggeling
- Edgar Ende
- Paul Gauguin
- Vincent van Gogh
- Natalja Gontjarova
- Isaac Grünewald
- Albert Paris Gütersloh
- Raoul Hausmann
- Rudolf Hausner
- Adolf Hölzel
- Edgar Jené
- Moïse Kisling
- Gustav Klimt
- Käthe Kollwitz
- Michail Larionov
- Lotte Laserstein
- Max Liebermann
- Elfriede Lohse-Wächtler
- August Macke
- Henri Matisse
- Paula Modersohn-Becker
- Amadeo Modigliani
- László Moholy-Nagy
- Henry Moore
- Gabriele Münter
- Pablo Picasso
- Man Ray
- Odilon Redon
- Joachim Ringelnatz
- Georges Rouault
- Tyko Sallinen
- Egon Schiele
- Georg Schrimpf
- Paul Signac
- Rabindranath Tagore
- Georg Tappert
Exempel på konstverk som beslagtogs[redigera | redigera wikitext]
Målningar[redigera | redigera wikitext]
-
Vincent van Gogh: Selbstbildnis / Självporträtt (1888), olja på duk, 61x50cm. Konfiskerad i mars 1938 ur bayerska statens konstsamlingar i München. Märkt "internationellt användbar" i Schloss Schönhausens värdedepå. Såld i schweiziska Luzern sommaren 1939 under en auktion kallad "Målningar och skulpturer av moderna mästare från tyska museer". Köptes av samlaren Maurice Wertheim från New York och skänktes efter hans död 1951 till Fogg Museum, den äldsta delen av Harvard Art Museums.
-
Paul Cézanne: La Carrière de Bibémus / Stenbrottet i Bibémus (runt 1895), olja på duk, 65x81. Beslagtagen i augusti 1937 på Museum Folkwang. I New York 1938–1964, därefter förvärvad tillbaka av Museum Folkwang.
-
Paul Signac: Le clocher de Saint-Tropez / Klocktornet i Saint-Tropez (1896), olja på duk, 82×64. Beslagtagen på Kronprinzenpalais i Berlin 30 oktober 1937. Såld utomlands 1939. Idag på Fondation Bemberg i Toulouse.
-
Max Liebermann: Reiter am Meer nach links / Ryttare vid havet (1900), olja på duk, 46x55. Beslagtagen på Bayerische Staatsgemäldesammlungen i München 25 augusti 1937, därefter värderad och såld utomlands i schweiziska Luzern sommaren 1939. Tillhör idag Le Musée d’Art moderne et d’Art contemporain i Liège.
-
Paul Gauguin: L'Enchanteur eller Le Sorcier d'Hiva Oa / Trollkarlen från Hiva Oa (1902), olja på duk, 91x73. Beslagtagen på Städelsches Kunstinstitut i Frankfurt am Main i december 1937 zur persönlichen Verfügung Hermann Görings ["till Hermann Görings personliga förfogande"], enligt Freie Universität Berlins beslagsinventarium. Såldes för 50 000 Sfr på Galerie Fischers auktion i schweiziska Luzern sommaren 1939 och tillhör sedan dess Le Musée d’Art moderne et d’Art contemporain i Liège.
-
Paula Modersohn-Becker: Selbstbildnis als Halbakt mit Bernsteinkette II / Självporträtt som halvnaken med bärnstenskedja (1906), olja på duk, 61x50. Beslagtagen i augusti 1937 på Kestner-Museum i Hannover och såld för 2300 Sfr på auktion i Luzern sommaren 1939 till Kunstmuseum Basel.
-
Paula Modersohn-Becker: Stehender Kinderakt mit Goldfischglas / Barn med guldfiskskål (1906-07), olja på duk, 106x46. Beslagtagen 20 augusti 1937 på Kestner Museum i Hannover. Emanuel Fohn bytte till sig den 1939 mot okänt vad. Ingår sedan 1964 i Fohns donerade samling på Pinakothek der Moderne i München.
-
Edvard Munch: Det sjuka barnet (en fjärde version, 1907), olja på duk, 119x121. Beslagtagen i november 1937 på Staatliche Gemäldegalerie i Dresden. Förvarades i Schloss Schönhausens värdedepå till december 1938, då den flyttades till Oslo, för att där säljas på en auktion kallad "Edvard Munchs tyske museums malerier". Den såldes för 1000 pund till Thomas Olsen som därefter skänkte målningen till Tate Modern i London.
-
Ernst Ludwig Kirchner: Artistin (Marcella) (1910), olja på duk, 100x76. Beslagtagen 1937 på Kunstverein i Jena där den tillhörde en avdelning kallad "Vermächtnis Botho Graef". Lagrad fram till 1940 då konsthandlare Ferdinand Möller bytte till sig den. Ärvdes 1956 av Angelika Fessler-Möller, som 1997 sålde den till Brücke-Museum Berlin.
-
August Macke: Mädchen unter Bäumen / Flickor under träd (1914). Beslagtagen 7 juli 1937 på Kronprinzenpalais i Berlin. I februari 1939 bytte Emanuel Fohn till sig målningen ur propagandaministeriets lager. På Pinakothek der Moderne i München sedan 1964 som en del av Fohns postuma samling.
-
August Macke: Hutladen / Kvinna med parasoll framför en hattbutik (1914). Beslagtagen på Museum Folkwang 25 augusti 1937. Köpt av Karl Buchholz ur Schloss Schönhausens värdedepå för 80 dollar och förd till New York. Där köptes den 1951 av en samlare från Düsseldorf som två år senare skänkte målningen tillbaka till det ursprungliga museet i Essen.
-
Franz Marc: Vögel / Fåglar (1914), olja på duk, 109x100. Beslagtagen i augusti 1937 på Staatliche Gemäldegalerie i Dresden, där den funnits sedan 1917. Såld av staten på auktion i Luzern 1939 till en samlare från New York. 1983 var målningen till försäljning via Galerie Château d'Art i Basel och inköptes av Lenbachhaus i München.
-
Amadeo Modigliani: Damenbildnins / Porträtt av Jeanne Hébuterne (1918), olja på duk, 46x29. Beslagtagen på Kronprinzenpalais i oktober 1937. Såld för 330 pund på auktion i Luzern 1939, därefter på Christie's 1984. Privat ägo.
-
Otto Mueller: Liebespaar / Kärlekspar (1919), limfärg på juteväv, 106x80. Beslagtagen i augusti 1937 på Museum der bildenden Künste i Leipzig. Från mars 1939 på provision hos konsthandlare Bernhard A. Böhmer i Güstrow, som senare bytte till sig målningen med 30 dollar emellan. Förvärvades tillbaka till sitt ursprungliga museum 1997.
-
Ernst Ludwig Kirchner: Moderne Bohème (1924), olja på duk, 124x165. Beslagtagen i augusti 1937 på Museum Folkwang i Essen. Köptes av konsthandlare Karl Buchholz ur Schönhausens värdedepå 1939 och fördes 1940 över till Buchholz Gallery i New York. Finns sedan 1955 på Minneapolis Institute of Art.
-
Georg Schrimpf: Auf dem Balkon (1927), olja på duk, 93x72. Beslagtagen ur bayerska statens konstsamlingar i München i juli 1937. I november 1939 köptes den för 450 Sfr av Kunstmuseum Basel, där den ännu finns.
-
Max Beckmann: Die Rugbyspieler (1929), olja på duk, 213x100. Beslagtagen i augusti 1937 på Staatliche Gemäldegalerie i Dresden. Förd 1948 till Gallery Buchholz i New York. Ägd sedan 1955 av Wilhelm Lehmbruck Museum i Duisburg.
Grafiska blad och teckningar[redigera | redigera wikitext]
-
Odilon Redon: Cul-de-lampe (1890), litografi, ur en portfolio med 11 tolkningar av Ondskans blommor. Beslagtagen i augusti 1937 på Kunsthalle Bremen. Såld av staten till konsthandlare Karl Buchholz för en halv dollar i december 1940. Överförd till Buchholz Gallery i New York 1941, där en känd proveniens upphör.
-
Paul Klee: Ein Mann versinkt vor der Krone / En man sjunker inför Kronan (1904), etsning och akvatint, 15,9x15,9, nr 7 i serien Inventionen. Beslagtagen som enda offentliga exemplar i landet på Staatliche Graphische Sammlung i München i augusti 1937. Såld för 1 dollar till Karl Buchholz i december 1940 och förd över till Buchholz Gallery i New York 1941. Inköptes därefter av MoMA.
-
Egon Schiele: Eduard Kosmak (1911), teckning, 45,3x31,7. Beslagtagen i augusti 1937 på Museum für Kunst und Kunstgewerbe i Stettin. I juni 1939 bytte Emanuel Fohn till sig den ur det statliga lagret. 1964 skänktes den till Pinakothek der Moderne i München och vidarebefordadres därifrån till bayerska statens Graphische Sammlung.
-
Otto Lange: Mädchen mit Puppe / Flicka med docka (1917), färglinoleumsnitt, 59,6x46,9. Beslagtaget på Stadtmuseum i Ulm i augusti 1937, därefter antecknat som "förstört".
-
Vasilij Kandinskij: Zwei schwarze Flecken / Två svarta fläckar (1922), färglitografi, 25,4x21,1, ur portfolion Kleine Welten. Nio exemplar av portfolion beslagtogs på lika många museer 1937, en del av bladen förstördes, andra avyttrades. Just detta blad 2 gjordes även som oljemålning av konstnären.
-
El Lisitskij: Zankstifter / Bråkstake (1923), färglitografi, 53x45, ur portfolion Sieg über die Sonne / Seger över solen. Beslagtagen på Museum Folkwang i augusti 1937. Portfolion såld för 2 dollar 1940 till ett galleri i New York. På Christie's 1998 gick den för 172 000 pund. Det tyska ursprungsmuseet förvärvade den tillbaka 2005.
-
Käthe Kollwitz:Nie wieder Krieg! / Aldrig mera krig! (1924), litografi, 94x70. Beslagtagen i augusti 1937 på Staatlisches Museum i Saarbrücken. Enligt beslagsinventarium till försäljning hos konsthandlare Karl Buchholz i Berlin åren 1939–1941, därefter återlämnad till statens lager. Bladets öde "okänt" sedan. Ett exemplar finns i samlingarna på Käthe Kollwitzmuseet i Köln.
-
Alexander Kanoldt: Subiaco (1924), litografi, 33x20,1. Beslagtagen 24 augusti 1937 på Städtische Kunstsammlung i Gelsenkirchen. Proveniensen efter 1938 är "okänd".
Skulpturer[redigera | redigera wikitext]
-
Wilhelm Lehmbruck: Kopf eines Denkers (mit Hand) / En tänkares huvud (med hand) (1918), 62 cm hög, stengjuten byst. De 4 exemplar som fanns offentligt beslagtogs på olika museer i augusti 1937. En av dessa byster kunde 1996 återbördas från en samlare i New York till konstsamlingarna i sin ursprungliga hemort Chemnitz, de övrigas nuvarande platser är obekanta.
-
Ernst Barlach: Das Wiedersehen / Återseendet (1926), brons, 48 cm hög, beslagtagen i augusti 1937 på Städelsches Kunstinstitut und Städtische Galerie i Frankfurt am Main, dit den inköpts för medel ur en stiftelse 1931. Sommaren 1939 auktionerades den ut i Luzern och ropades in för 1500 Sfr av en samlare från Zürich. 1952 förvärvades den av en konsthandel i Mannheim. Tillhör nu Kunsthalle Mannheim.
Entartete Musik[redigera | redigera wikitext]
Parallellt med att begreppet entartet tillämpades på bildkonsten talade man också om entartete Musik. Främst avsågs då modern konstmusik men även jazz och swing. Som en uppföljning till konstutställningen i München ordnades år 1938 också en motsvarande utställning över musik i Düsseldorf. Ett lexikon över "judar inom musiken" utgavs 1940 på uppdrag av nazistpartiets styrelse. Musiker, musikvetare, librettister, regissörer, musikförläggare och andra som hade med musik att göra var där förtecknade. Där fanns även en lista med titlar på "judiska" verk som inte fick lov att framföras. Boken utkom i fem bearbetade upplagor fram till 1943. Redaktionen eller Sonderstab Musik lydde under Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg.[6]
Musiker som stämplades som "urartade" (urval)[redigera | redigera wikitext]
Nazisterna godtog inte heller 1800-talstonsättare som Felix Mendelssohn-Bartoldy och Giacomo Meyerbeer, båda av judisk börd.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Om utställningen och begreppet Entartete Kunst (wasistwas.de) (tyska)
- Freie Universität Berlin (FUB): Beschlagnahmeinventar Entartete Kunst. (emuseum.campus.fu-berlin.de) (tyska)
- Lexikon der Juden in der Musik (archive.org)
- Erik Mørstad: Entartete Kunst, 2023 Ur Store norske leksikon (snl.no)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”entartete Kunst”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/entartete-kunst. Läst 25 februari 2019.
- ^ Dick Harrison. ”Hitlers kulturpolitik fick konstnärlig nivå att störtdyka”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/qPLE9m/hitlers-kulturpolitik-fick-konstnarlig-niva-att-stortdyka. Läst 21 maj 2024.
- ^ Se FUB:s beslagsinventarium.
- ^ Auktionskatalogens omslag och och titelblad i faksimil, samt en del avbildningar ur katalogen i pdf-format tillsammans med presentationer av varje verk. (dig.ub.uni-heidelberg.de) (tyska)
- ^ Degenerate Art på Philadelphia Museum of Arts webbplats
- ^ Se de:Lexikon der Juden in der Musik.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Bo Cavefors: Wilhelm II och Hitler som konstpedagoger: Entartete Kunst. Ingår i: Paletten 1987:4, s 28-32. ISSN 0031-0352
- Uwe Fleckner (red.): Angriff auf die Avantgarde. Kunst und Kunstpolitik im Nationalsozialismus (Berlin, 2007)
- Ingemar Karlsson / Arne Ruth: Samhället som teater : estetik och politik i Tredje riket (LiberFörlag, Stockholm, 1983) ISBN 91-38-03020-9
- En andra upplaga med efterskrift av Carl-Henning Wijkmark (Ordfront Minerva, 1999) ISBN 91-7324-707-3
- Bengt Lärkner: Den förhatliga modernismen : reflexioner kring Entartete Kunst, konstbolsjevism och dysmorfism. Ingår i: Konst och bildning [red: Jan-Gunnar Sjölin]. (Carlssons förlag, 1994, s. 181-188) ISBN 91-7798-813-2
- Franz Roh: "Entartete" Kunst. Kunstbarbarei im Dritten Reich (Hannover, 1962)
- Hans Ruin: I konstens brännspegel. Från impressionismens konst till diktaturernas (Gleerups Bokförlag, 1949)
- Eva Weissweiler: Ausgemerzt! Das Lexikon der Juden in der Musik und seine mörderischen Folgen (Köln: Dittrich, 1999) (Boken innehåller utöver en historik kring uppkomst och efterverkningar också en faksimilutgåva av första upplagan av lexikonet.)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Entartete Kunst.
- Böcker och artiklar i ämnet på svenska bibliotek. (libris.kb.se)
- Künstler im Dritten Reich (treffpunkt-kunst.net) (tyska)
- Musikföretaget DECCA har publicerat en omfattande serie med inspelningar av "Entartete Musik". Den dokumenterar såväl konstmusik som kabarésånger av tonsättare som stämplats av nazisterna. DECCA: Entartete Musik
|