Hoppa till innehållet

Oisín Cantwell

Från Wikipedia
Oisín Cantwell
Född29 maj 1964 (60 år)
London, Storbritannien
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist
Utmärkelser
Advokatsamfundets journalistpris (2014)
Guldpennan (2022)
Stora journalistpriset (2023)
Redigera Wikidata

Oisín[a] Olof Cantwell, född 29 maj 1964 i London, är en svensk reporter och nyhetskrönikör på Aftonbladet. Han bevakar bland annat rättsfrågor och politik, och har rapporterat från valrörelser och krigshärdar.

Cantwell föddes i London med en irländsk far och svensk mor,[1] och flyttade till Sverige som sexåring. Han har en fil.kand med litteraturvetenskap som huvudämne och har gått Poppius journalistskola.

Cantwell har arbetat på Aftonbladet sedan mitten av 1990-talet och dessförinnan på bland annat Sundsvalls Tidning, Moderna Tider och Sveriges Radio. Hösten 2013 släpptes ett urval av hans kolumner i boken Brott och Straff, utgiven på Sjösala förlag.

År 2014 fick Cantwell Advokatsamfundets journalistpris.[2] Han erhöll Publicistklubbens utmärkelse Guldpennan 2022.[3] Han utsågs till årets stilist av tidningen Journalistens 2023.[4] Han vann Stora journalistpriset i kategorin årets röst 2023.[5][6]

Kontroverser

[redigera | redigera wikitext]

Cantwell framförde i en kolumn år 2011 i Aftonbladet kritik mot åklagare Agnetha Hilding Qvarnström i ett mål gällande två individers planer på ett attentat mot Lars Vilks. Cantwell menade att åklagaren felaktigt pekat ut dem som potentiella terrorister.[7] Individerna fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. Sakine Madon kritiserade år 2016 Cantwells och Jan Guillous utspel eftersom de två som friats i hovrätten senare anslöt sig till terrororganisation Al-Shabaab. Madon och Magnus Sandelin, som tagit del av förundersökningsmaterial menar att mycket i materialet talat för åklagarens version och hävdade att Guillou och Cantwell bagatelliserade våldsam islamism.[8] Sandelin kritiserade också Cantwell för att ha gjort terroråtalade till representanter för muslimer i allmänhet då de anklagade rättsväsendet för rasism, istället för att framställa dem som enskilda extrema individer som är medlemmar i en terrorsekt.[9]

  1. ^ Namnet Oisín är iriskt och uttalas [ˈɔʃiːnʲ] (Oschiin).
  1. ^ ””Peter Lemarc trodde att jag ljög om mitt namn, så jag fick ingen intervju.””. www.aftonbladet.se. 31 oktober 2011. https://www.aftonbladet.se/a/21PRwv. Läst 4 maj 2023. 
  2. ^ ”Han får Advokatsamfundets journalistpris 2014 - "bidrar till att motverka kriminalpolitisk populism"”. 2014-06-09. Dagens Juridik. http://www.dagensjuridik.se/2014/06/han-far-advokatsamfundets-journalistpris-2014-bidrar-till-att-motverka-kriminalpolitisk-popu. Läst 6 november 2016. 
  3. ^ "Oisín Cantwell får Publicistklubbens 'Guldpennan' " Aftonbladet 5 december 2022. Läst 5 december 2022.
  4. ^ ”Oisín Cantwell är Årets stilist”. www.journalisten.se. https://www.journalisten.se/nyheter/oisin-cantwell-ar-arets-stilist. Läst 30 maj 2023. 
  5. ^ https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jl5lzL/aftonbladets-staffan-lindberg-och-magnus-wennman-far-stora-journalistpriset
  6. ^ ”Aftonbladet får två nomineringar till Stora Journalistpriset”. Aftonbladet. 2 november 2023. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ongWjW/aftonbladet-journalist-nomineras-till-stora-journalistpriset. 
  7. ^ ”Åklagarens ivriga korståg mot ’terrorister’ fortsätter”. Aftonbladet. 21 december 2011. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article14108302.ab. Läst 6 november 2016. 
  8. ^ ”Erkänn att du hade fel, Guillou, och skäms lite”. Expressen. 4 november 2016. http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/erkann-att-du-hade-fel-guillou-och-skams-lite/. Läst 6 november 2016. 
  9. ^ ”Medier blundar för jihadister”. Aftonbladet Kultur 2016-10-09. 9 oktober 2016. http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23670767.ab. Läst 6 november 2016. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]