Diskussion:Klassisk fornsvenska

Wikipedias riktlinjer om källhänvisningar som jag försökte referera till i min redigeringskommentar hittas på WP:KH och inte där jag angav. Birdie Nam Nam 16 november 2006 kl. 10.51 (CET)

Om OV språk är samma sak som http://en.wikipedia.org/wiki/OV_language så borde det kanske klargöras, inte lätt för en ej insatt att förstå vad som menas med OV annars. 81.229.71.51 13 juni 2008 kl. 12.28 (CEST)

Välkomna bidrag av oinloggad

redigera wikitext]

En oimloggad person har med dessa och dessa bidrag föredömligt vidgat perspektivet till att omfatta alla svenska (nordiska) språkliga varieter inklusive folkmål som de sydvästsvenska som har ljudet/w/. Detta har jag också börjat med så smått i till exempel Ord med uddljudande hv- i svenska språkliga varieteter Den oinloggade uppmanas att fortsätta skriva på schwenskspraukia Wikipedia. Jan Arvid Götesson (diskussion) 27 april 2020 kl. 22.11 (CEST)

Titeln på "Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen"

redigera wikitext]

I boken själv anges titeln som ALTSCHWEDISCHE GRAMMATIK MIT EINSCHLUSS DES ALTGUTNISCHEN. Hur ska man så återge denna titel när man inte använder bara stora bokstäver? Det ger förordet svar på. Där, som i boken för övrigt, skrivs substantiven med liten begynnelsebokstav. I förordet återger författaren titlarna på sina andra böcker som "Abriss[es] der altisländischen grammatik", "Altschwedisches lesebuch" och "Altisländische[n] grammatik", med liten begynnelsebokstav i substantiven också inom titlarna på sina böcker. Det måste alltså heta "Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen". 2A02:2121:302:686F:C060:F1FE:7B3D:1AD2 13 juni 2020 kl. 22.07 (CEST)

Det låter som iPhone-situationen. Vi följer språkens standard för versalisering, inte individers nycker. - Tournesol (diskussion) 13 juni 2020 kl. 22.24 (CEST)

Det är inte tala om "individers nycker", utan om en lång tradition som började med Jacob Grimm. I dagens tyska använder man versaler i substantiven, men boken är från 1904 och då var det standard i den tyskspråkiga språkforskningen att använda liten begynnelsebokstav. 2A02:2121:302:686F:C060:F1FE:7B3D:1AD2 13 juni 2020 kl. 22.29 (CEST)

Vad har du för källa till det påståendet? - Tournesol (diskussion) 13 juni 2020 kl. 22.35 (CEST)

Det kan noteras att i biblioteksdatabasen WorldCat skrivs bokens titel med gemener. [1] --北山 Kitayama (diskussion) 13 juni 2020 kl. 22.37 (CEST)

Och Deutsche Nationalbibliothek stavar med versaler. [2] Disembodied Soul (diskussion) 13 juni 2020 kl. 22.43 (CEST)

Boken har nytryckts ett antal gånger, då har alltid bokens namn skrivits med versaler. Det bör vi också göra så länge det inte finns en källa till att Kleinschreibung (gemener) var kutym inom tysk lingvistik kring 1904. --北山 Kitayama (diskussion) 13 juni 2020 kl. 22.51 (CEST)

Några andra historiska grammatiker från samma period som använder liten begynnelsebokstav:

K. A. Hahn: Mittelhochdeutsche grammatik. 1842.

August Schleicher: Compendium der vergleichenden grammatik der indogermanischen sprachen. 1871.

Wilhelm Braune: Gotische grammatik. 1880.

Hermann Paul: Mittelhochdeutsche grammatik. 1889.

Agathe Lasch: Mittelniederdeutsche grammatik. 1914.

Detta var alltså et utbrett sätt att skriva på, och därmed inte något som vi borde se det som vår uppgift att ändra på. 2A02:2121:302:686F:C060:F1FE:7B3D:1AD2 13 juni 2020 kl. 23.23 (CEST)

┌────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────┘Högt ärade oinloggade medwikipedian!

En snabb efterforskning ger vid handen, att det har funnits (och finns) en åsiktsriktning som vill avskaffa versaler på tyska substantiv. Rörelsen var/är inte begränsad till språkvetenskap, utan riktade/riktar sig mot versaler på substantiv i allmänhet. Vidare är det förståeligt, att flera språkvetare har föredragit små begynnelsebokstäver. En språkvetenskaplig bok om germanska språk, i vilken ord ofta anförs som exempel, skulle se konstig ut om man försökte skriva vissa ord med stor bokstav. I till exempel SAOB, skriver man att fisk kommer av fornsvenska fisker, och motsvarar danska fisk, isländska fiskr, gotiska fisks, tyska fisch, engelska fish, ävensom latin piscis. När man som språkvetare ser hur nyckfullt det kan bli, kanske man blir mer benägen att slopa substantivversalerna helt. Problemen med att välja mellan stor eller liten bokstav i gränsfall var en sak som man klagade på i Danmark, vilket kanske bidrog till att de dansktalande slopade sina stora bokstäver på substantiv 1948.

Hur skall man då göra när man anger boktitlar? Jag tror att man kan säga att det är en allmän regel, att skribenter eller utgivare ”äger” rätten att bestämma vilka bokstäver som ingår i titlar och dylikt, men de ”äger” inte rätten att bestämma om stor eller liten bokstav när ett verk katalogiseras eller citeras. Man kan inte ändra på stavningen ”ock” i titeln Folktro ock folksed i Stora Tuna socken. Men alla får finna sig i att stor eller liten bokstav avgörs av ifrågavarande språkområdes allmänna regler. Poeten som ville skriva sig harald forss får finna sig i att bli folkbokförd och katalogiserad som Harald Forss. Bibliotekskataloger som Deutsche Nationalbibliotek skriver Altschwedische Grammatik och så vidare, inte Altschwedische grammatik.

Man jämföre med företagsjuridiska sammanhang, varest det givetvis är en fråga om liv och död, att saker har rätt namn. Låt mig taga FedEx Corporation som exempel. När statliga myndigheter i Förenta staterna registrerar ett sådant företag, sker det under namnet FEDEX CORPORATION. Detta är ytterligare ett exempel på att upphovsmannen bestämmer om bokstäverna, men överordnad myndighet (staten, bibliotek) bestämmer om stor och liten bokstav. Vidare ser man, att stor och liten bokstav inte avgör ett ords identitet. Orden ”FedEx” och ”FEDEX” är identiska bokstavsföljder, och ”grammatik” och ”Grammatik” är identiska bokstavsföljder. Eftersom ”grammatik” och ”Grammatik” är samma bokstavsföljder är de samma ord, och ingen behöver taga hänsyn till hur förlaget använde stora och små bokstäver.

Således har det ingen betydelse om vi letar upp en källa som säger att germanska språkforskare och förlag skrev med liten begynnelsebokstav. Hur de skrev påverkar inte hur boktitlar skrivs av dem som nu vill hänvisa till deras verk.

Den ärade medwikipedianen har gått in i tryckta böcker och sett efter hur förlag och författare skriver. Det är relevant i fråga om stavning, men inte relevant i fråga om versal eller gemen. Vi skall dock tacka för ett intressant påpekande om ett faktum som jag själv inte tänkt på, när jag läst sida upp och sida ner i Altschwedische Grammatik!

Med utmärkt högaktning Jan Arvid Götesson (diskussion) 14 juni 2020 kl. 01.03 (CEST)

Jag instämmer i det Jan Arvid Götesson skriver. Ytterligare något att betänka är vad syftet skulle vara med att skriva utifrån olika normer. Syftet med länken är att visa på en bok för vidare läsning, inte att demonstrera språkkunskaper. Bidrar det, eller motverkar det syftet, att skriva enligt nutida tysk skriftnorm? Jag skulle tro och hoppas att den är såpass känd att den inte i sig är förvånande, men att den alternativa normen skulle kunna vara det. (Det kanske kan jämföras med hur i den engelskspråkiga världen är vanligt med "title case", där många inledande bokstäver skrivs versalt, men där man i bibliotekssammanhang vanligen följer normala regler och bara versaliserar inledande bokstav och egennamn).

Det kan också noteras att boken i Libris är katalogiserad med versala inledningsbokstäver för substantiv [3].

andejons (diskussion) 14 juni 2020 kl. 09.40 (CEST)